Hur står det till med IFK?

IFK Göteborg är en av de bästa allsvenska klubbarna genom tiderna. Men den senaste tiden har det gått knackigt för laget. Hur är läget på Kamratgården?

Blåvitts storhetstid inträffade under 1990-talet, med sex allsvenska seriesegrar. Laget ligger också tvåa i den allsvenska maratontabellen. Men de senaste åren har det gått sämre för laget. Senast som man vann Allsvenskan var 2007.

Vad beror det här på? Kanske har man helt enkelt varit för dåliga på att förvalta sina resurser. Det talas t.ex. om en förlorad generation av unga spelare, som nu spelar i landslaget.

Den förlorade generationenIFK-fans på gamla Ullevi

Joel Allansson, Nicklas Bärkroth och David Moberg Karlsson har det gemensamt att de spelar i B-landslaget idag, och har en bakgrund i IFK Göteborg. Bärkroth, som är född 1992, var faktiskt med i klubbens A-lag 2007.

En annan sak som förenar de tre är att de har blommat ut i andra klubbar: Allansson i danska Randers, och de andra två i IFK Norrköping. Under en period spelade de alla tre tillsammans i Blåvitt. Den ende i landslaget som till vardags spelar i ”Änglarna” är Emil Salomonsson.

Göteborg har haft flera talangfulla 90-talister, förutom de tre nämnda även Sam Larsson och Robin Söder. Larsson spelar idag i Heerenvenn, och Söder i danska Esbjerg. Vad tycker egentligen fansen om att spelare visar sin talang på andra håll? Är det något i vattnet i Göta Älv? De yngre talanger som spelar i Änglarna idag kommer sällan från den egna staden: göteborgska produkter föredrar ofta att spela i andra klubbar.

I en artikel i Sportbladet, som hur just rubriken Blåvitts förlorade generation, beskrivs hur de aldrig riktigt fick chansen. Även om en av förklaringarna till detta är att den sportsliga ledningen inte hade förtroende för spelarna så väljer ingen av dem att kritisera klubben. IFK tog in ett stort antal stjärnor, vilket gjorde att klubben fick smeknamnet Real Blåvitt. Många av de unga spelarna var skadade under lång tid,  Allansson genomgick två höftoperationer under perioden 2012-2013. De många tunga rekryteringarna gjorde också att han inte fick chansen att spela på den position där han är bäst. Moberg Karlsson lämnade Göteborg 2013 för att prova lyckan i England, och när han kom tillbaka till Sverige var Jens Gustafsson på hugget. Han låg på, ringde flera gånger, och lyckades rekrytera Moberg Karlsson till ett annat IFK, nämligen Norrköping.

”Inte på det sättet”

Även om Joel Allansson inte vill kritisera IFK är han missnöjd med sättet han lämnade klubben på. 2014 skrev han på för Randers, en klubb där även Mikael Ishak och Karl-Johan Johnsson fått fart på sina karriärer efter några tuffa år.

– Det var en tuff tid, jag älskade IFK, det kändes tungt och en känsla av att ”fan, att jag inte lyckades där” men jag behövde en nystart. Jag hade inte velat lämna på det sättet. Det var ändå bra att komma till ett nytt ställe, säger Joel Allansson.

Hur ser då framtiden ut? Alla tre säger att de gärna skulle komma tillbaka till Blåvitt. Men då krävs att laget har en annan politik, och inte värvar sina fjärdeforwardar externt, något som Moberg Karlsson kritiserar klubben för i Sportbladet. Det är viktigt att ge de egna talangerna speltid, säger han, och det är samtliga i trion viktiga exempel på.